Lagarna öppnar dörren för östeuropeiska stöldligor - Försäkringstagarna betalar notan.

De östeuropeiska stöldligornas aktivitet kommer inte att minska utan öka ännu mer de kommande två åren. Det varnar polisens nationella operativa avdelning i en ny rapport. Tandlösa lagar och EU:s fria rörlighet är några av orsakerna till att tull och polis inte kan stoppa syndikaten som nu står för nio av tio stölder av bilar, bildelar, båtmotorer och lantbruksmaskiner i Sverige. Det skriver Per Österman,  författare och journalist med bakgrund i ATL – lantbrukets affärstidning.

Entreprenadföretaget Närlunda Schakt på Ekerö utanför Stockholm drabbades under 2017 av ett trettiotal dieselstölder. Varje gång sinkade stölderna arbetet. Niklas Krämer, en av firmans anställda, satte då upp bevakningskameror och upptäckte tjuven via en av dessa. Denne sprang till skogs, men de anställda kunde gripa honom lite senare. Polisen anlände och tog med sig gärningsmannen, men släppte honom eftersom dieselstölder inte medför häktning. Då lämnade tjuven landet och förundersökningen lades ner.[1]

Storskaliga stöldturnéer

Närlunda schakt är bara ett av många företag utanför storstäderna som drabbats av internationella stöldligor, vars turnéer i Sverige blir allt mer industriellt organiserade. Den senaste trenden är samarbete mellan östeuropeiska ligor och kriminella nätverk i svenska utsatta områden, vilket försvårar brottsbekämpningen ytterligare, skriver polisens Nationella operativa avdelning, Noa, i en ny rapport.[2]

Datorer och andra värdefulla komponenter stjäls i dag från svenska maskiner och används som reservdelar utomlands.

Redan i dag omsätter ligorna årligen miljardbelopp, summor som antas öka samtidigt som fler varutyper stjäls: solceller, dyrbar sjukvårdsutrustning och högkoncentrerade bekämpningsmedel för lantbruket, varor som kan representera stora värden.[3] När ligorna möter motstånd i form av ökad aktivitet från polisen byter de till andra varor.

Ligorna blir också mer sofistikerade. Det östeuropeiska skogsbruket lämnar exempelvis nu sina sovjetiska avverkningsmetoder och köper moderna maskiner från Norden. Dagens skogsmaskiner innehåller fem-sex datorer på olika ställen i fordonet. Dessa och andra värdefulla komponenter stjäl de från svenska maskiner och använder som reservdelar utomlands.

För att motverka stölder är entreprenadmaskiner numera försedda med spårsändare, men ligor har lärt sig att blockera dessa med störsändare. Och lyxbilar öppnar de med olagliga, elektroniska universalnycklar. De egentliga förlusterna uppstår när maskinerna blir stående obrukbara i väntan på reparation, till exempel vid sådd eller när skog ska avverkas. En skogsmaskin är i dag så dyr att den körs i skift för att täcka sina investeringskostnader. Entreprenadutrustning, som avancerade kartinstrument, är också stöldbegärliga. Försvinner sådant kan hela infrastrukturprojekt försenas.

Enligt den nämnda rapporten från Noa står syndikaten för nio av tio stölder av bilar, bildelar, båtmotorer och lantbruksmaskiner i Sverige.[4]

Tullare på fältet blir ganska frustrerade när de ser stöldgods, exempelvis en bil med tio stora båtmotorer, och inte kan göra någonting.

Vid räderna är bilar som är registrerade på målvakter en väsentlig komponent. Här spelar tillfälliga personnummer, så kallade samordningsnummer, en central roll. Sedan de infördes år 2000 och fram till 2017 har myndigheter utfärdat 750 000 sådana samordningsnummer.[5] Personer som vistas i landet utan att vara folkbokförda kan få dem. De ger EU-medborgare i princip samma rättigheter till välfärdssystem (arbets- och bosättningsbaserade förmåner) som ett personnummer.[6] Den utfärdande myndigheten avregistrerar dem inte heller när innehavaren avlider eller utvandrar.

År 2018 fanns över 700 fall där fler än tio bilar var registrerade på ett och samma samordningsnummer. 2014 beräknade myndigheter att var tionde bil i Malmö ägdes av sådana bilmålvakter. Noa bedömer att ungefär 10 000 av de bilar som står skrivna på dessa målvakter används i brottslig verksamhet, bland annat av internationella syndikat.[7]

Maktlösa Tullverket

– Tullare på fältet blir ganska frustrerade när de ser stöldgods, exempelvis en bil med tio stora båtmotorer, och inte kan göra någonting, konstaterar Per Norström, utredare och biträdande chef för Larmtjänst, en samarbetsorganisation för bland annat försäkringsbolag.[8]. Larmtjänst uppskattar att stöldgods för cirka två miljarder årligen lämnar landet på detta sätt – bilar, bildelar, båtmotorer och lantbruksmaskiner.[9]

– Ligorna har, kan man säga, en affärsplan: att operera där vinningen är som störst och risken som minst, fortsätter Norström.

– Där framstår Sverige som en guldgruva. Det finns gott om stöldgods, risken att åka fast är extremt låg och straffen upplevs som milda jämfört med våra grannländer, framför allt Finland. Dessutom har vi bra transportvägar österut.[10]

Och hej igen! Foto: Owe Nilsson / TT

En orsak till allt detta är EU:s fördrag om fri rörlighet för varor, en av de fyra grundläggande friheterna. Den regeln har företräde framför svensk rätt och därmed blir det svårt att stifta lagar som låter tullen stoppa misstänkta transporter. Därtill lägger tullen lejonparten av sin verksamhet, 98 procent, på kontroll av införsel.

Utförselkontrollen har mycket låg prioritet

Lagstiftare och myndigheter ligger alltså efter, inte bara på en punkt, utan längs hela stöldkedjan. Den fria rörligheten för varor är en helig princip inom EU. Den är så stark att tullarna inte ens har rätt att avkräva kvitto för gods som med största sannolikhet är stulet.[11]

– Nej, det kan de inte göra. Misstanken om brott måste komma från något annat än själva varan, bekräftar Josef Zila, seniorprofessor i straffrätt vid Örebro universitet. Han har forskat om bland annat smugglingslagen.[12]

I andra jämförbara länder är deltagande i kriminella organisationer redan straffbelagt, vilket ger polisen en helt annan verktygslåda för brottsbekämpning.

Det finns dock undantag. Tullen får stoppa utförsel av snus och barnpornografi, liksom krigsmateriel, föremål som tillhör kulturarvet och större mängder kontanta pengar. Men alltså inte misstänkt stöldgods. Tullverkets jurister menar emellertid att också stöldgods skulle kunna stoppas utifrån de regler som gäller för barnpornografin. Stulen egendom bör alltså inte omfattas av den fria rörligheten, menar man. Men hittills har riksdagen inte beslutat om de lagändringar som skulle krävas.[13] Däremot har ledande partiföreträdare vid flera tillfällen sagt att ligorna ska stoppas, bland annat statsminister Stefan Löfvén under en landsbygdsturné hösten 2017.

Växande nätverk

Polisens nationella operativa avdelning, Noa, bedömer att syndikatens aktivitet kommer att öka de kommande två åren. Avdelningen kräver också lagskärpningar eftersom straffsatserna är för låga för att tillåta elektronisk avlyssning – gränsen går vid fängelsestraff längre än två år. I andra jämförbara länder är deltagande i kriminella organisationer också redan straffbelagt, vilket ger polisen där en helt annan verktygslåda för brottsbekämpning.[14]

Eftersom skärpt inhemsk lagstiftning vid utförsel krockar med EU-rätten föreslår Noa i stället ökad kontroll vid inresor. Avdelningen vill också inhandla kameror för nummerplåts- och ansiktsigenkänning. Kunde polisen identifiera utförarna redan när de anländer till Sverige så skulle de kunna skugga dem och slå till när stöldgodset lastas om. Då kunde spanarna också finna de skyddade platser där förövarna övernattar och godset förvaras i väntan på lastning.

De många identiteter som finns tillgängliga på kriminella marknader gör det svårt för polisen att gå vidare i utredningar och komma åt stöldligors ledningsnivåer.

Datainspektionen har emellertid förbjudit denna typ av kameraövervakning vid gränsövergångar eftersom den kan vara integritetskränkande, ett beslut som Tullverket har överklagat. Medan ärendet avgörs står de kameror som trots allt finns monterade oanvända, exempelvis längs Öresundsbron.[15]

I februari 2018 gav regeringen polis och tull uppdraget att samordna sina resurser för att slå ut ligorna.[16] Har man då nått resultat? Rapporterna är inte uppmuntrande. Polisen, tullen och kustbevakningen konstaterade för ett år sedan i den första avrapporteringen att fler myndigheter måste involveras i samverkan, inte minst Migrationsverket.[17] I den andra delrapporten från januari 2019 konstaterar de tre myndigheterna återigen att polisen har hög belastning på grund av skjutningar och annan grov brottslighet.[18] Och när man under tio dagar i oktober 2018 i projektet Hermes testade fördjupad samverkan mellan myndigheter och organisationer, mer intensivare användning av underrättelseinformation och genom detta en tydligare styrd inpasseringskontroll vid hamnar, blev effekten svag på grund av polisens personalbrist.[19]

Det ökade samarbetet i brottsbekämpandet motsvaras också av en ökande samverkan mellan internationella syndikat och kriminella nätverk i utanförskapsområden. Här specificerar den öppna versionen av Noa-rapporten inte närmare. Men författarna är ändå tydliga: utvecklingen är: ”negativ då den innebär minskade möjligheter att ’störa ut’ de internationella brottsnätverken”.[20] När Noa säger detta kan man vara ganska säker på att ligornas verksamhet kommer att bli en huvudström i brottsligheten under år framöver.

De sammantagna slutsatserna är knappast uppmuntrande.
Sveriges öppna internetsamhälle erbjuder ett rikt smörgåsbord för den som söker stöldbegärlig egendom.
De många identiteter som finns tillgängliga på kriminella marknader gör det svårt för polisen att gå vidare i utredningar och komma åt stöldligors ledningsnivåer.
När polisen verkligen griper utförare kan dessa oftast endast åtalas för häleribrott, vilket ger låga straff. Lagregler som straffbelägger medlemskap i kriminell organisation i sig saknas. När de gripna släpps avviker de från landet.
Svensk lag försvårar i stället för de medborgare som själva aktivt vill ingripa mot stölder.
Svensk tull kan inte ingripa effektivt eftersom man då bryter mot EU-rätten.
Svenska lagstiftare har med andra ord ett digert arbete framför sig. Och det kommer att bli värre innan det blir bättre.
Hur gick det för Niklas Krämer på Närlunda schakt då?
Åklagaren åtalade honom för olaga frihetsberövande eftersom han inte fångat den misstänkte på bar gärning. Dessutom åtalades Krämer för brott mot kameralagen; han hade inte sökt tillstånd att sätta upp kameran.
– Det kändes jäkligt snopet. Det vi berättade i vittnesförhören vändes emot oss själva, säger han till lantbrukets affärstidning ATL.[21] Krämer frikändes senare, eftersom han trott att han hade laglig rätt att gripa tjuven.

Per Österman är journalist och författare.

Källa: Kvartal.se